On my way to Selma och så

Nu är det fredag och jag har varit uppe sedan klockan sex för tredje dagen i rad. Min kropp har, som en älskade Göteborgare skulle uttryckt saken, gett upp sömn, tycker att fem timmar räcker mer än väl. Jag tackar och tar emot, gillar ju morgnar. Den här har jag dessutom lite att stå i, det ska åkas på SPA i Värmland. Idag vid lunch sticker vi, Ema & The Telstars, och i min väska finns nu dubletter i mjukisbrallor, shorts, badkläder, böcker och sällskapsspel.

Hörde ett radioreportage nyss, om lantbrukaren som fick mjältbrand på sin gård. Han fick avliva alla djur, gräva upp marken, bränna byggnader och gräva ned det som inte kan brännas i minst femtio år. Stackars den bonden. Stackars honom som inte har någon gård längre, som nu ska försöka satsa på att ta fram djurfoder i stället. Fatta att hans grannar inte kommer vilja köpa av honom, fatta att de viskar i hela bygden att han är mjältbrandsbonden. Alltså gud, jag pallar inte sorgliga historier just nu.